2014 till ända

En dag som denna passar för att summera året som gått. Eftersom dagen i sig inte blev precis som vi trott (det enda som var planerat var ett läkarbesök för att allas förkylningar är så kollossalt ihärdiga; i detta fall var det Svea som bedömdes vara tillräckligt frisk för att inte ta vidare prover) har jag bara kort tid på mig. Men det blir nog bra ändå.
Inget år har så många varit involverade i och peppande till. Tack ska ni ha allihop som känner er träffade, vilket förmodligen är samtliga av bloggens läsare – annars hade ni nog inte varit här och läst.

Gravid i femte månaden åkte jag med make och 1,5-åring till Phuket för ca ett år sen, för att titta på 2gether som vi intresserat oss för hemifrån. Det var bättre än vi trott, men steget var ändå långt att bestämma sig för att det vore det rätta att göra. Timingen var ju till vår fördel. Niklas behövde något att göra och av alla förslag som fanns var nog detta som han brann mest för. Jag tänkte ”jag är ju ändå mammaledig. Bättre att vara det i värmen än i kylan”. Det står jag för fortfarande, om än att jag väldigt sällan känner av den där delen ledig i ordet. Jag är den som har absolut minst färg av alla på Phuket. Lilla Saga (som för övrigt kom till oss första maj) ska ju inte vara för mycket i solen, men undrar om hon ändå inte har lite mer färg. Hon har klarat värmen bra, det har Svea också. Svea är nog den som tycker att det här är bäst av oss fyra; hon leker på förskola på förmiddagar och sen är vi vid poolen, eller i lekparken eller och besöker restaurangen eller bekanta.

(instick – var tvungen att ta ut det ur texten men hinner inte hitta ett bättre ställe, för det störde där det sist var – Sedan blev det en vår som gick fort och där vi bestämde oss i april och sommaren bestod mest i att besöka vänner och släkt och säga tack och adjöss som att man är på väg på ett äventyr och aldrig kommer hem.)

Föräldrarna då? Jo, vi har lärt oss mycket på den här resan än så länge. Vi har ett kanonställe, som det gjorts lite smärre förändringar till det bättre på (tycker vi, i alla fall). Rummen har varit uthyrda i hög grad (tack vare tjänsten Sirvoy som Niklas var snabb att snoka upp). Dock känner vi av militärkuppen (inga solstolar eller parasoll på stranden – fast då blir den mer vacker, och ingen försäljning där nere vilket hindrar våra ölfodral från att skåda dagens ljus). Vi känner även av rubelns fall, det gör hela Phuket. Våra recensenter på Tripadvisor har ofta varit väldigt snälla i sina omdömen, men de gånger det kommit sämre kommentarer har vårt ställe, som är känt som ett av de bästa i Karon, halkat snabbt nerför listan. Det är tungt, eftersom vi tycker att det är lika bra fast bättre! Vi har haft fler investeringar än vi trott och allt har tagit längre tid att göra. Det har gjort att Niklas inte har kunnat vara på stranden så mycket som hans hud hade behövt och att vi alla är slitna. Nu inbegriper jag vår tredje delägare Therese också. Förlåt att det började med slitenhet. Hon har kämpat något kolossalt under månaderna från september till nu. Hon kom med på slutskedet i förhandlingarna, eftersom jag inte kunde tänka mig (och kan fortfarande inte) någon bättre lösning än att få med en bästa kompis på tåget! Tanken är att vi ska lösa ut henne efter ett år. Med den strida ström av utgifter och minskade inkomster som råder får vi se om vi lyckas. Jag tänker att vi hittills ägnat mycket tid åt att så. Nu ska vi få skörda. Trejs och jag har varit bra på att möta alla konstigheter med humor. Niklas också. Med humor och klarspråk kommer man långt, måste jag säga. Det är väldig tur för mig att det är just dessa som är mina allierade.

Vi har haft manfall bland personalen. Vår manager valde att sluta (och med henne försvann ett stort kontaktnät) för att T och jag missförstått vad våra roller innefattade (men utan arbetstillstånd är man väldigt bakbunden och får i princip inte göra någonting) och flera andra av våra duktiga servitriser har av olika orsaker behövt röra på sig. Dock har vi fortfarande kvar flera riktiga supermänniskor, och alla som är bra i köket är kvar.

Ibland tror jag att vi är känsliga så fort något negativt händer, för då blir det lite som att ”oj, inte det också!”, men vi måste egentligen fira att för tillfället går affärerna lysande på 2gether. Klockan är 22.45 här och det är fullsatt och det är det många kvällar! Vi lever i ett av de charmigaste länder som finns och vi har möjligheten att förverkliga en dröm och lära oss riktigt mycket om oss själva och varandra på kuppen. Vi har (om än att vi hostar och snörvlar) hälsan i behåll och har inte råkat ut för några olyckor (jag kör på vänster sida av vägen i trafik som är välsignad men inte speciellt pålitlig). Och vi har världens finaste barn som skiner ikapp med solen när den är framme och när den inte är det (det är den regnigaste säsongen i mannaminne, nämnde jag det ;-)) behöver man bara blåsa Saga på magen för att få njuta av världens härligaste leende och skratt.

Vi har haft Niklas föräldrar på besök i början av november (mestadels regn, men trevliga dagar) och så kom mina parenteser och min syster med familj nu större delen av december. Det värmde hjärtat att få ha dessa fina människor hos oss och bli lite ompysslad.

Jag vet att våra följare bara vill att det ska gå bra för oss, men det vore konstigt att inte skriva om helheten såsom den är. Och på det stora hela är det alltså bra! Däremot tänker jag att jag gör mer nytta och får tillbaka mitt vanliga liv i Sverige, så vi kommer hem i maj (det tänkte vi göra oavsett) och så tar Niklas högsäsongen nästa år själv medan jag och flickorna kommer och hälsar på för lite semester. Och så får han komma hem ett par gånger också. Lite som att leva med en sjöman! Ett år av ens liv ska väl det gå bra, tänker jag. Fast i maj kan ju allt på jorden ha hänt och planerna ändrats.

Hoppas att ni känner er nöjda med era år som varit och att ni också, precis som vi, tänker att
2015 – vilket år det kommer bli! Jag längtar till att det ska börja och här hos oss är det bara en timme kvar.

Må så gott och var rädda om er! Vi hörs snart igen. Kommentera gärna! Kram.

 

About Kakan

Vi har köpt ett guest house och skriver om det!
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s